En modifierad självsimulerings-hypotes.

Det dominerande paradigmet, materialism och vetenskaplig positivism, antar att materien är primär och sinnet en bieffekt. Detta antagande är inget resultat; det är en utgångspunkt. Och det avlägsnar tyst hela klasser av möjliga lösningar.

Den modifierade självsimulerings­hypotesen vänder på ordningen. Sinnet är primärt. Universum är en självgående, självobserverande process där medvetandet deltar i att forma det som blir fysiskt. Materien består, men som ett stabiliserat uttryck för sinnet, inte dess motsats.

Detta är inte nytt. Det ekar gamla andliga traditioner som satte medvetenheten i centrum. Det nya är att modern fysik, mätningsberoende verklighet, information som substrat, observatöreffekter, inte längre utesluter det.

Inom denna ram upphör UAP att vara en pinsamhet för fysiken och blir ett koherent fenomen.